God morgon från tåget. Nu är jag på väg hem till Stockholm igen. Det där med “hem” börjar bli lite luddigt måste jag erkänna. Som det är nu spenderar jag betydligt mer tid hemma hos Tobias i Eskilstuna än hemma i min lägenhet i Stockholm. Jag ser fortfarande mig själv som Stockholmare och det är i den staden jag trivs bäst. Men jag älskar ju min fina snickare och som det ser ut nu bor han ju en timmes tågresa bort. Vi pratar nästan varje dag om olika lösningar men det enda jag vet är att vi vill vara vars en del av vi och på ett eller annat kommer vi lösa det.

På tal om han den där favoritsnickarn så saknar jag honom redan något helt otroligt. Vi har kommit fram till att två dagar ifrån varandra kan vi jobba med, men nästan en vecka känns betydligt tyngre. Mycket tjat om kärlek just nu men man skulle kunna säga att jag fallit pladask för min snickare och faller mer för varje dag som går. Bloggen är ju ändå som ett fönster in i det jag kallar min verklighet och min verklighets väderrapport spår rosa moln så långt ögat kan se.

Lite morgonfilosoferingar såhär på morgonkvisten. Försöker fylla hjärnan med allt roligt jag har att se fram emot i veckan, mest för att sakna lite mindre. Veckan som kommer innehåller två polepass, en resa ner till Skåne, ett bröllop och ett kärt återseende med en gammal c-uppsatsvän. Dessutom får jag träffa min mysiga familj nere i Skåne och det uppskattar jag alltid. Nu ska kaffet drickas upp och morgonens bloggar läsas. Vi hörs lite senare!