En galen resa till Paris

Jag vet inte ens var jag ska börja. Men här kommer någon form av sammanfattning av de senaste dygnet och varför det varit så tyst här. Vet inte om ni sett något på nyheterna men detta är något av det sjukaste jag varit med om!

Gårdagen började efter 6h sömn i en superskön säng. Vaknar till en underbar och lugn frukostbuffé och är supernöjd med min resa och glad över människorna jag träffat. Dags att åka hem till Sverige. Jag kommer ut till ett Paris som är så grått att man kan tro att bilderna jag tar är svartvita. Lyckas ta mig i taxi till Port Maillot där bussen till flygplatsen ska gå. Det snöar och kan liknas vid en vanlig februaridag i Stockholm. -3 grader och blötsnö som inte lägger sig.

Väntar på bussen bland affärer där jag inte skulle ha råd att handla ens på halva reapriset. Går sedan till busstoppet. Ett skjul med biljettluckor och lappar som talar om att alla flyg från Beauvais är inställda och därmed även bussarna. Det går alltså inte att ta sig till flygplatsen. Lite småpanik när jag inser att jag inte har en aning om vad jag ska göra, flygbolagen erbjuder inga hotell och ingen annan info än att vi kan få pengarna tillbaka. Toppen, vad ska jag med 500kr till? Råkar höra att damen bredvid mig är svensk och också ska till Stockholm så jag frågar henne vad hon ska göra. Hon har varit med om detta förr och säger att det går flyg från Bryssel och att tåget dit bara tar 1,5 timme. Jag bestämmer mig för att hänga på henne.

Ytterligare en tjej hänger på och jag har nu två nya vänner, Mikaela och Beata. Vi lyckas alla ringa pappa/sambo/man för att boka in oss på en flight från Bryssel till Arlanda som ska mellanlanda i Köpenhamn. Yes, nu ska vi komma hem! Vi kommer till tågstationen efter en kort tunnelbaneresa och får reda på att ALLA tåg är inställda och kommer vara det minst till imorgon. Sjukt tycker vi som svenskar, till och med pendeltågen i Sthlm hade gått i detta vädret. Vi bestämmer oss för att hyra en bil till Bryssel. Det ska ta 2h att köra och vi har nästan 9h tills flighten ska gå. Vi kämpar för att hitta en bil och får till slut en från Hertz (tänk om vi hade vetat mer då och ifall den dumma killen på bilfirman hade varit ärlig nig att varna oss!). På bilfirman träffar vi ett par från Peru som också ska till Bryssel och vi fem hyr en bil ihop. Vi lyckas knö in all packning och nu, nu ska vi äntligen få komma hem!

Vi ger oss ut i Paris med sikte på Bryssel i en bil utan vinterdäck med kartor som inte verkar stämma överens med verkligheten. Vi kollar tillslut GPSen i en av telefonerna och hittar rätt väg ut ur Paris. Mot A1 och Lille/Bryssel. Vi har trevligt och det är bra stämning och vi är alla så tacksamma för att vi hittat varandra.

Ut på motorvägen och vi förundras över hur en av filerna kan ha ett tjockt snötäcke och varför de inte plogar. Vi läser alla skyltar noggrant men det är fortfarande så bra vägbana att vi kan hålla vanlig hastighet.

Vi stannar på en bensinmack för lunch. Helt oorganiserad, galet kassasystem och otrevlig personal. Fortfarande är det ingen som varnar oss eller som säger något. När vi ska ut får vi putta lite på bilen då hjulen spinner så mycket i snön på parkeringen. Vi kör en bit till och sen börjar vi sakta ner. Helt plötsligt är trafiken tät och vi passerar lastbil efter lastbil som parkerat i de två yttersta filerna på motorvägen. När vi passerat ett par kilometer med tätt parkerade lastbilar tar även filen med personbilar stopp. Vi hittar trafikradiokanalen på 107.7 och försöker förstå de franska nyheterna. Tres tres complice är det vi får ut. Och att vägen vi kör på är avstängd. Och att kön just nu är 4 mil lång, varav vi passerat endast några km. Här sitter vi i en halvtimme innan vi får rulla en km. Vi väntar sedan en timme innan vi rör oss 400m. Detta fortsätter och vi rör oss totalt 4km på 6 timmar. Det blir mörkt och vi förstår att vi kommer missa vår flight i Bryssel. Vi börjar också på allvar bli rädda för att vi måste spendera natten i bilen. I den hastighet vi rört oss de senaste 6 timmarna skulle vi va på flygplatsen om 4 dygn.

Vi börjar stänga av mobiler för att spara ström och turas om att ladda några procent i Mikaels laptop. Radion har engelska trafiknyheter en gång i timmen men säger bara samma sak hela tiden “verrrrry verrrrry difficullllt” och “closed” efter ett tiotal olika vägnummer. Inget om en lösning, inget om vad som kommer hända. Vid 9 tiden (efter 9h i bilen) släpper äntligen vår kö och vi passerar 6,5mil med tätt parkerade lastbilar i de två yttersta filerna. Jag har aldrig sett något liknade, den sjukaste synen någonsin. Efter ett tag kommer vi fram till en avfart där polisen spärrat av vägen och tvingar upp bilarna till en bensinmack. Man får inte längre åka mot Bryssel/Lille utan måste vända tillbaka till Paris. Vi köper mat på macken och dricker vars en kaffe innan vi puttar loss bilen från snön på parkeringen och försöker hitta vägen tillbaka till Paris. Det är kolsvart ute och inte en bil så långt ögat kan se. Vägen är helt täckt med snö och det är åker på båda sidorna, det börjar bli svårt att se vad som är väg och vad som är något annat. Efter en timme hittar vi tillbaka till en påfart till motorvägen tillbaka till Paris. Spärrad och stängd. Säkerhetspersonalen jag pratar med säger att det är omöjligt att åka men på något sätt lyckas bilen bli släppt genom spärren och vi är äntligen äntligen på motorvägen igen. Här är det inte en enda bil men ordentligt med snö och på vänster sida passerar vi igen den evighetslånga kön med parkerade lastbilar. Vi bestämmer oss för att köra direkt till närmsta flygplats och hitta ett hotell där.

Vi lämnar paret från Peru på terminalen och lyckas sedan få det sista hotellrummet på hela flygplatsen (vi kollade 4 olika, alla fulla). Vi dricker vin/äter micromat som aldrig smakat så gott förr. Vi gråter nästan av lycka över att inte behöva spendera natten i bilen på vägen. En obeskrivlig lättnad! Vi kryper sen ner alla tre i den breda dubbelsängar i hotellrummet, det eller golvet och då är ju sängen att föredra.

Efter 6h sömn vaknar vi till strålande solsken och en klarblå himmel, nästan som att vädergudarna hånar oss. Men hoppet om att få komma hem återvänder, nu måste ju ändå planen lyfta. Vi ger oss av till flygplatsen och lämnar hyrbilen. Alla tre med vars en flight, incheckade med boardingkortet i handen.

Vi äter frukost på Starbucks, byter mail- och facebookadresser :) Nya vänner, vänner som utan tvekan räddat livet på varandra. Planet var två timmar sent, men det gör inget. Jag sitter INTE i en kall bil fast på motorvägen, det är det enda som betyder något just nu. Efter 12h i den bilen kommer jag vara tacksam för varenda liten millimeter av mitt liv.

Nu är jag äntligen äntligen hemma i min lägenhet, med min säng, min dator, med badrum och el och värme och trygghet. Om någon timme kommer också världens mest underbara sambo hem, som jag saknat honom

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

17 kommentarer på inlägget “En galen resa till Paris

  1. haha helt seriöst? Detta är ju utkastet till en roadtrip film xD nästan lite FÖR spännande kan jag tycka haha ^^ gött o vara hemma i trygga Sverige igen

    • Ja innan vi fastnade så skämtade vi faktiskt om att man skulle kunna göra en söt glad komedi om 5 livsöden som flätas samman.. Sen fastnade vi i kön, då blev det mer en dramafilm.. Sen nä vi körde på den där ödsliga vägen i mörkret så började jag skämta om zombies :p

  2. Men herregud! Skönt att du äntligen är hemma! Och vad varm man blir i hjärtat av att man i sånna här situationer kan hitta bra människor i sin närhet som hjälper varandra. Välkommen hem igen! Kramar!

    • Ja verkligen.. det är väl det bra man kan ta med sig från det äventyret, att det finns hopp om världen och människorna i den :)
      Och tack :)

  3. Hej
    Vi känner inte varandra men Beata är min väninna och hon gav mig din bloggadress för att läsa mer om era äventyr. När Beata berättade för mig så trodde jag ett tag att hon återger en ny film hon såg: Hellroad from Paris! ;-)
    Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man hör er story. Jag är glad att det hela slutade så bra som det gjorde. Och det positiva är att ni har hittat nya härliga vänner!!

    Ha det gott
    Joanna

    • Haha ja det är verkligen helt stört, känns inte som verklighet. Men ja, fina vänner fick man på köpet och det är ju de positiva man får ta med sig ut ur historien!

  4. Men shit, vet att du la upp historian på Instagram också, men orkade inte läsa där.
    Helt galet, vilken upplevelse. Jag som lider av panikattacker när jag inte kan ta mig hem från mamma när jag varit där och hälsat på (där jag faktiskt har en klar sovplats) hade dött i den där situationen.
    Jag kommer nu och för alltid att avguda dig för att du överlevde :)

    • Haha va söt du är :) Ja jag är så tacksam för att jag hade trevliga människor omkring mig, vi tog liksom hand om varandra trots att vi inte kände varandra sen innan :)

Leave a Reply to Travelsize Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>