Glada färger i ösergnet

Eftersom regnet öser ner utanför fönstret och allt är grått och trist tänkte jag liva upp stämningen lite med några av mina bilder från Adam Tenstas spelning i fredags. Han hör väl inte direkt till mina favoriter eller något jag egentligen lyssnar på men konsertfoto är konsertfoto och det är fortfarande kul att få fota liv och rörelse omgivet av glada färger.

En intresant företellese appropå inget är att jag och samtliga fotograferi mitt team fick så galet mycket skarpare bilder under Tensta-konserten än under de andra konserterna. Vi resonerade lite fram och tillbaka och en av teorierna var att det beror på hudfärgen. Att ljusare hy lättare blir överexponerad så att kameran får svårt att läsa av detaljerna och att Adam som är mörkhyad därför var enklare att fotografera. Någon som vet om det kan stämma? Intressant diskussion i alla fall. (Snälla lägg märke till att hudfärgen inte har någon betydelse utan detta var en rent teknisk diskussion om hur kameror hanterar ljus och färger).

Tillbaka till verkligheten

Verkligheten. Stockholm. 26kvm. Jobb. Sova 00-08. Konstigt.

Kontrasterna mellan event-livet och verkligheten är så enorma att man ibland känner sig vilsen när man kommer hem igen, till verkligheten. Till lugna dagar, jobb, middagar med sambon, disk som skall diskas och nätter som ska spenderas sovandes. Den allra största skillnaden är nog att man är just hemma, ensam. Man är inte konstant omgiven av ett stort gäng underbara människor och man står inte 5cm framför högtalare som pumpar ut peppande musik och som ger en galna adrenalinkickar. Man får abstinens när man kommer hem. Abstinens av att inte ha konstanta adrenalinkickar, inte få skrattattacker 2 gånger i timmen och av att det inte händer saker hela hela tiden. Hjärnan undrar liksom var all stimulans tog vägen, vart alla intryck gick och varför det inte händer så mycket på våra 26kvm här hemma i Stockholm.

Därmed inte sagt att jag på något sätt är olycklig. Jag är så tokigt överlyckligt kär i min älskade sambo, jag älskar vår lägenhet, jag älskar Stockholm, jag älskar mitt jobb och jag har höga hopp om framtiden men klarar ändå av att leva i nuet. Jag bara saknar hypen och kickarna. Men jag vet ju att det snart är dags igen. Nu blir det en månad av adventspyssel, mysbloggande i lugna harmoniska färger och fix och trix med ombyggnaden i lägneheten. Förmodligen är det just de här kontrasterna som får mig att uppskatta de olika delarna i mitt liv så otroligt mycket.

Kommer bjuda på ett antal bildbomber från eventet som var nu förra veckan innan vi återgår till det totala lugnet. Hoppas ni står ut, även om ni inte är intresserade av eSport, HipHop och Hardstyle. Först ut är några av mina vinnarbilder från tävlingen vars final höll i Kinnarps (Jönköpings stora Hockeyarena).

Snart är det dags!

Klockan är redan 7 på kvällen och det är första gången jag har tid att titta in här idag. Nu börjar det verkligen hetta till här och man känner spänningen i luften. I morgon bitti slår vi upp dörrarna för drygt 15.000 besökare, flertalet turneringar, profsspelare från hela världen, artister och DJs. Jag är så jäkla pepp! Måste fortsätta jobba här nu, kvällens projekt är att fota alla funktionärsteam (typ klassfoto stil fast lite roligare) som ett kul minne.

 

Ordentligt

Äntligen kan jag bjuda på några ordentliga bilder från uppbyggnaden. Riktigt fungerande internet, dator som funkar och tid att blogga, halleluja! Såå.. jag har drömt om den där förbaskade kappan hela dagen. Måste nog bli ett klick sen när jag väl kommer hem från det här äventyret. På tal om äventyr börjar fler och fler droppa in nu. Underbara vänner. Åh jag bara njuter fullt ut av att jobba med dessa tokroliga galna typer. Skratt och värme, galenskaper och långt under bältet humor. Underbart!

Det är stor kontrast mellan bloggens pyssliga, ljusa, mysiga känsla till den mer definerade, färgglada känsla man hittar i eSporten. Men jag är lika mycket båda delar, det bara syns olika mycket i olika forum. Så nu får ni ett smakprov av “den andra sidan”, så kommer bloggen återgå till sin normala form när jag kommer hem nästa vecka.

Substitut

Tittut sådär söndagkväll. Tiden rinner iväg så galet fort och det händer saker precis hela tiden så mycket tid vid bloggen blir det då inte. Allt är fortfarande i uppbyggnadsfasen och jag riktigt längtar till det sätter igång på riktigt. Stämningen, människorna och de härliga bilderna man kan få… ååh jag vill ha nu!

Det är väldans dåligt med intressanta bilder på uppbyggnaden hittills då jag mest filmat så jag tänkte att som substitut får ni ytterligare några bedårande bilder på den här lilla sötnosen. Visst är hon underbar? Nu ska vi visst till Willys en sväng för lite godis och annan proviant, vi hörs imorgon lite mer på riktigt hoppas jag!

Uppladdning

Godmorgon mina fina! Här har det sovits gott för första gången på jag vet inte hur länge. Så skönt att äntligen få vilan vi alla behöver varje natt! Idag ska jag på något magiskt sätt hinna tvätta, packa (inför nästa vecka), formge en fotobok åt en kund, kontrollera all fotoutrustning så att jag har allt redo, gå igenom mina sminkväskor och se vad som behöver köpas nytt (jag sminkar ju inför tv-sändningarna på DreamHack). Det är redan onsdag och på fredagkväll/natt åker vi ner mot Jönköping och vinterns DreamHack. Äntligen får man jobba med världens bästa människor i alldeles för många timmar per dygn igen! Det är en konstig kärlek att förklara för någon som inte varit där. Jag åker till en betongbunker, fyller den med 10.000+ datanördar, jobbar gratis 16 timmar per dygn och sliter som ett djur. Men jag gör det med vänner för livet. Antalet vänner jag fått där går inte ens att räkna och 95% av min umgängeskrets härstammar där ifrån. Tänk er lite BigBrother stuk. Man jobbar ihop, sover i samma stora sovsal, äter ihop och skrattar ihop. Det är så intensivt umgänge att man kan skaffa bästa vänner på en vecka. Och framförallt kan man kalla någon man bara träffar två veckor om året för vän.

Oj vad det blev babbligt här då. Tänkte egentligen bara titta in och visa er en av bilderna från förra veckans bebisfotografering. I och med datorstrul har redigeringen dröjt mer än den borde men här är i alla fall en av mina favoriter. Kanske lite mycket skugga över ögonen men jag väljer att ignorera det då jag tycker så mycket om resten av bilden och ögonen ändå känns levande. Men men, nu är det dags för morgonlatten som mer eller mindre helt har bytts ut mot morgon te, vad är det som händer?

Ett smakprov från helgen

Tänkte passa på att bjuda på några bilder från helgens fotojobb då jag fotograferade första SM-deltävligen i eSport. Tävlingen var öppen för alla och det tävlades i CS:GO, FIFA13, Super Street Fighter och StarCraft 2. En rolig dag med en hel del snygga bilder i bagaget, några av dem vilka ni förmodligen sett i Aftonbladet.

Nu ska det packas lite snabbt innan det bär av ut mot Lidingö där jag (och Tobias när han kommer hem från jobbet) ska vara barnvakt åt ett treårigt litet busfrö de närmsta två dagarna. Ställer upp åt ett par vänner som skulle iväg på aktiviteter med sina äldre barn nu under höstlovet, kul för dem och kul för oss! Vet inte riktigt hur det kommer vara med internettillgång eller 3G täckning men jag försöker uppdatera här lite då och då i alla fall. Kameran hänger i alla fall med och (förutsatt att föräldrarna är okej med det) bilderna kommer ju såklart upp här så fort jag har möjlighet.

Hej kalla Sverige

För så kändes det när man steg av planet igårkväll. Från 34 grader i Spanien till 8 grader i Skavsta. Brrr! Men när vi gick en kort promenad för att köpa lite mat senare på kvällen var det ändå skönt, även om det var betydligt kallare än när vi åkte. Friskheten i luften piggar verkligen upp och jag njuter av att få burra in mig i en stor varm halsduk. Tänkte att jag skulle bjuda på några bilder från resan och började rota i “min lilla skräpkamera” dvs min Canon Powershot G12 som jag använder till “allt annat”-bilder när jag jobbar med min systemkamera. Hittade då inte speciellt många roliga bilder och mest bilder från flygplatsen och flygplanen men det är inte så konstigt egentligen. Vi jobbade som tokar när vi va där inne så något direkt fokus på semesterbilder fanns det inte.

Nu är vi iallafall hemma igen och hyfsat tillbaka i rutinerna. Imorgon bitti åker jag tillbaka till Stockholm för att äntligen få köra ett ordentligt pass Pole Dance igen. Som jag längtat! Träningen överlag behöver verkligen bli bättre så det får bli ett av höstens projekt. Jag älskar ju att träna. Jag måste bara vara oftare i Stockhom där jag har alla träningskort. Men det kommer nog lösa sig inom kort. Mer om det senare. Nu ska vi ut på ett par ärenden och sen mysa ner oss med en film. Det går fortfarande på halvfart här hemma så imorgon får vi starta ordentligt så vi kommer igång!

 

Jobbdags

Då kör vi! Det är idag det gäller. Kameran är laddad, mineskortet tömt, laptopen uppstäld och redo att behandla bilderna. Idag ska det fotas. Turneringen satte igång för en timme sedan så det är snart dags att börja smyga mellan raderna av datorer och fånga spelarna på en bild eller två. Just nu är det inte så mycket att visa i bild form. Betong golv, betongpelare och ett bord med en dator, så ser det ut där jag sitter nu. Lite som den här bilden där ljuskillen programmerade allt scenljus igår, fast det är lite fler bord här bakom scenen.

Ska föröska kika in här igen lite senare idag. Trevlig lördag!

Första dagen i Valencia

Först nu har jag fått tag i internet som fungerar. Det här med WiFi och bra internet gratis verkar inte vara något de jobbar med i Spanien. Nu har jag tjuvat åt mig en dator mitt i turneringsområdet och har därför inga bildbehandlingsprogram. Så jag bjuder på universums tråkigaste oredigerade kompaktkamerabild.

Flygresan ner gick bra även om herrn bredvid mig va rätt nervös, det var ju trots allt hans första flygning. Väl framme i Alicante skulle vi hämta ut en väska åt en vän och sedan hitta vår hyrbil och köra 1,5 timme till Valencia och hotellet. En och en halv timme blir lätt tre när man inte har GPS utan ska va lika cool som mamma och skriva ut instruktioner (utan karta) på hur man ska köra och sen lite lätt följa dem. Jag kan nu konstatera att jag är inte i närheten av lika cool som min mamma och jag kommer aldrig kunna leva utan en GPS. Det fik bli att snällt slå på datatrafiken på mobilen och köra GPSen där efter att vi irrat runt på de spanska gatorna i över 30 minuter utan att ha en aning om var vi var. Telefonräknignen kommer väll bli därefter men det var nog ändå den billigaste lösningen på  problemet just då.

Hotellet är jätte fint. Spanjorer verkar dock inte tro på varken mjuka bäddmadrasser eller täcken, men det gick bra ändå, är man tillräckligt trött somnar man ju till slut. Super god frukost där jag och min älsking är så lika. Vi börjar båda två lite seriöst med buffén och sen slutar det med att vi båda två sitter och käkar croisanter med nutella tills det står ut genom öronen på oss. Efter frukosten bar det av till mässan där vi som vanligt smällde upp en studio och lite andra småpillssnickararbeten.

På mässan träffade jag också massa bekanta ansikten. Kära återseenden av otroligt inspirerade människor. Idag hölls nämligen en stor eSports kongress här i Valencia med många tunga namn, otroligt intressant att lyssna på och jag hade dessutom förmånen att få käka lunch med några av dem och snacka företagande, framtidsdrömmar och visioner. Så jäkla peppande och inspirerade att jag är beredd att bygga en egen raket och åka till månen. Nu på kvällen har det ätits god middag och letats synk-kablar till blixtarna jag kommer använda i fotostudion imorgon. Imorgon blir det foto, foto, foto och mer foto. Och så kanske en liten sväng till stranden och bada, i alla fall till poolen. Man kan ju inte åka till Spanien utan att bada!

See you in Valencia

Äntligen är biljetterna bokade och allt är klart. På torsdag åker jag och min fina till Spanien. Valencia närmare bestämt. Av bilderna att döma kan man ju tro att vi ska ligga och lata oss på stranden och äta romantiska middagar i solnedgången, men nej, riktigt så blir det inte. Vi ska dit och jobba i fyra dagar, jag som fotograf och han som “bygg hjälp” när de ordnar den första upplagan av DreamHack utanför Sverige. För er som inte riktigt hänger med på min nördigare sida så ska jag fota ungefär det som syns i YouTube-klippet nedan (film som jag, tillsammans med mina fotografer, filmade i somras) och som duktiga Måns klippt ihop. Knasigt att åka till ett semesterland och jobba kanske, men om man vänder på det. Att gå ut och ta 30 minuters paus i jobbet i ett soligt 30-gradigt Valencia eller att pausa i ett 13 grader varmt regnigt Stockholm? Valet är inte jätte svårt!

Fredagsmys vs. Eventbygge

Nu äntligen har jag kunnat sätta upp dator och skärm med ström och nät så nu kan jag titta in här lite mer på riktigt. Har fortfarande inte några jätteroliga bilder att visa upp då eventet som sagt börjar först imorgon men här är i alla fall tre bilder där man ser hur jäkla stort globen verkligen är. Jag tycker nästan att det känns större nu när det är tomt och upplyst än vad det brukar kännas när det är fullt med folk under konserter och hockeymatcher. Vi sliter på här i alla fall med scener och turneringsområden, elkablar, nätverkskabalr, tross och banderoller, som vanligt under ett sånt här event med andra ord. De första värdarna och spelarna börjar anlända till Sverige nu också och rullar väl in till Globen och hotellet här nu inom ett par timmar. Ser fram emot imorgon något helt otroligt. Detta är verkligen en av de mer galna delarna av mitt liv, men en del jag värdesätter högt och tycker otroligt mycket om.

Ni andra är väl på väg in i det traditionella fredagsmyset. Själv lär jag bli kvar här många timmar till. Vi bygger ju trots allt det hittills största eSporteventet någonsin i Europa, en till sak på listan över galet häftiga saker jag varit med om i mitt liv. En sån där sak att berätta för barnbarnen ni vet. Nu blir de fler bilder, mer redigering och häng med galnaste vännerna. Njut av er fredagskväll, det ska jag göra!

Att se sitt eget namn

Att se sitt eget namn kan vara en sådan befrielse. En bekräftelse på att det är värt att kämpa vidare. Ett tecken på att man i alla fall inte är helt värdelös.

Att jobba som frilansfotograf kan vara riktigt tufft. Man kämpar och sliter, får inte speciellt bra betalt och får slita för att signa jobben. Men så ibland, när man dagen efter ett event slösurfar på aftonbladet och helt plötsligt får se sitt eget namn under bilden på första sidan, då känns livet rätt jäkla bra!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...