En galen resa till Paris

Jag vet inte ens var jag ska börja. Men här kommer någon form av sammanfattning av de senaste dygnet och varför det varit så tyst här. Vet inte om ni sett något på nyheterna men detta är något av det sjukaste jag varit med om!

Gårdagen började efter 6h sömn i en superskön säng. Vaknar till en underbar och lugn frukostbuffé och är supernöjd med min resa och glad över människorna jag träffat. Dags att åka hem till Sverige. Jag kommer ut till ett Paris som är så grått att man kan tro att bilderna jag tar är svartvita. Lyckas ta mig i taxi till Port Maillot där bussen till flygplatsen ska gå. Det snöar och kan liknas vid en vanlig februaridag i Stockholm. -3 grader och blötsnö som inte lägger sig.

Väntar på bussen bland affärer där jag inte skulle ha råd att handla ens på halva reapriset. Går sedan till busstoppet. Ett skjul med biljettluckor och lappar som talar om att alla flyg från Beauvais är inställda och därmed även bussarna. Det går alltså inte att ta sig till flygplatsen. Lite småpanik när jag inser att jag inte har en aning om vad jag ska göra, flygbolagen erbjuder inga hotell och ingen annan info än att vi kan få pengarna tillbaka. Toppen, vad ska jag med 500kr till? Råkar höra att damen bredvid mig är svensk och också ska till Stockholm så jag frågar henne vad hon ska göra. Hon har varit med om detta förr och säger att det går flyg från Bryssel och att tåget dit bara tar 1,5 timme. Jag bestämmer mig för att hänga på henne.

Ytterligare en tjej hänger på och jag har nu två nya vänner, Mikaela och Beata. Vi lyckas alla ringa pappa/sambo/man för att boka in oss på en flight från Bryssel till Arlanda som ska mellanlanda i Köpenhamn. Yes, nu ska vi komma hem! Vi kommer till tågstationen efter en kort tunnelbaneresa och får reda på att ALLA tåg är inställda och kommer vara det minst till imorgon. Sjukt tycker vi som svenskar, till och med pendeltågen i Sthlm hade gått i detta vädret. Vi bestämmer oss för att hyra en bil till Bryssel. Det ska ta 2h att köra och vi har nästan 9h tills flighten ska gå. Vi kämpar för att hitta en bil och får till slut en från Hertz (tänk om vi hade vetat mer då och ifall den dumma killen på bilfirman hade varit ärlig nig att varna oss!). På bilfirman träffar vi ett par från Peru som också ska till Bryssel och vi fem hyr en bil ihop. Vi lyckas knö in all packning och nu, nu ska vi äntligen få komma hem!

Vi ger oss ut i Paris med sikte på Bryssel i en bil utan vinterdäck med kartor som inte verkar stämma överens med verkligheten. Vi kollar tillslut GPSen i en av telefonerna och hittar rätt väg ut ur Paris. Mot A1 och Lille/Bryssel. Vi har trevligt och det är bra stämning och vi är alla så tacksamma för att vi hittat varandra.

Ut på motorvägen och vi förundras över hur en av filerna kan ha ett tjockt snötäcke och varför de inte plogar. Vi läser alla skyltar noggrant men det är fortfarande så bra vägbana att vi kan hålla vanlig hastighet.

Vi stannar på en bensinmack för lunch. Helt oorganiserad, galet kassasystem och otrevlig personal. Fortfarande är det ingen som varnar oss eller som säger något. När vi ska ut får vi putta lite på bilen då hjulen spinner så mycket i snön på parkeringen. Vi kör en bit till och sen börjar vi sakta ner. Helt plötsligt är trafiken tät och vi passerar lastbil efter lastbil som parkerat i de två yttersta filerna på motorvägen. När vi passerat ett par kilometer med tätt parkerade lastbilar tar även filen med personbilar stopp. Vi hittar trafikradiokanalen på 107.7 och försöker förstå de franska nyheterna. Tres tres complice är det vi får ut. Och att vägen vi kör på är avstängd. Och att kön just nu är 4 mil lång, varav vi passerat endast några km. Här sitter vi i en halvtimme innan vi får rulla en km. Vi väntar sedan en timme innan vi rör oss 400m. Detta fortsätter och vi rör oss totalt 4km på 6 timmar. Det blir mörkt och vi förstår att vi kommer missa vår flight i Bryssel. Vi börjar också på allvar bli rädda för att vi måste spendera natten i bilen. I den hastighet vi rört oss de senaste 6 timmarna skulle vi va på flygplatsen om 4 dygn.

Vi börjar stänga av mobiler för att spara ström och turas om att ladda några procent i Mikaels laptop. Radion har engelska trafiknyheter en gång i timmen men säger bara samma sak hela tiden “verrrrry verrrrry difficullllt” och “closed” efter ett tiotal olika vägnummer. Inget om en lösning, inget om vad som kommer hända. Vid 9 tiden (efter 9h i bilen) släpper äntligen vår kö och vi passerar 6,5mil med tätt parkerade lastbilar i de två yttersta filerna. Jag har aldrig sett något liknade, den sjukaste synen någonsin. Efter ett tag kommer vi fram till en avfart där polisen spärrat av vägen och tvingar upp bilarna till en bensinmack. Man får inte längre åka mot Bryssel/Lille utan måste vända tillbaka till Paris. Vi köper mat på macken och dricker vars en kaffe innan vi puttar loss bilen från snön på parkeringen och försöker hitta vägen tillbaka till Paris. Det är kolsvart ute och inte en bil så långt ögat kan se. Vägen är helt täckt med snö och det är åker på båda sidorna, det börjar bli svårt att se vad som är väg och vad som är något annat. Efter en timme hittar vi tillbaka till en påfart till motorvägen tillbaka till Paris. Spärrad och stängd. Säkerhetspersonalen jag pratar med säger att det är omöjligt att åka men på något sätt lyckas bilen bli släppt genom spärren och vi är äntligen äntligen på motorvägen igen. Här är det inte en enda bil men ordentligt med snö och på vänster sida passerar vi igen den evighetslånga kön med parkerade lastbilar. Vi bestämmer oss för att köra direkt till närmsta flygplats och hitta ett hotell där.

Vi lämnar paret från Peru på terminalen och lyckas sedan få det sista hotellrummet på hela flygplatsen (vi kollade 4 olika, alla fulla). Vi dricker vin/äter micromat som aldrig smakat så gott förr. Vi gråter nästan av lycka över att inte behöva spendera natten i bilen på vägen. En obeskrivlig lättnad! Vi kryper sen ner alla tre i den breda dubbelsängar i hotellrummet, det eller golvet och då är ju sängen att föredra.

Efter 6h sömn vaknar vi till strålande solsken och en klarblå himmel, nästan som att vädergudarna hånar oss. Men hoppet om att få komma hem återvänder, nu måste ju ändå planen lyfta. Vi ger oss av till flygplatsen och lämnar hyrbilen. Alla tre med vars en flight, incheckade med boardingkortet i handen.

Vi äter frukost på Starbucks, byter mail- och facebookadresser :) Nya vänner, vänner som utan tvekan räddat livet på varandra. Planet var två timmar sent, men det gör inget. Jag sitter INTE i en kall bil fast på motorvägen, det är det enda som betyder något just nu. Efter 12h i den bilen kommer jag vara tacksam för varenda liten millimeter av mitt liv.

Nu är jag äntligen äntligen hemma i min lägenhet, med min säng, min dator, med badrum och el och värme och trygghet. Om någon timme kommer också världens mest underbara sambo hem, som jag saknat honom

Morgonfilosoferingar från tåget

God morgon från tåget. Nu är jag på väg hem till Stockholm igen. Det där med “hem” börjar bli lite luddigt måste jag erkänna. Som det är nu spenderar jag betydligt mer tid hemma hos Tobias i Eskilstuna än hemma i min lägenhet i Stockholm. Jag ser fortfarande mig själv som Stockholmare och det är i den staden jag trivs bäst. Men jag älskar ju min fina snickare och som det ser ut nu bor han ju en timmes tågresa bort. Vi pratar nästan varje dag om olika lösningar men det enda jag vet är att vi vill vara vars en del av vi och på ett eller annat kommer vi lösa det.

20120829-094624.jpg

På tal om han den där favoritsnickarn så saknar jag honom redan något helt otroligt. Vi har kommit fram till att två dagar ifrån varandra kan vi jobba med, men nästan en vecka känns betydligt tyngre. Mycket tjat om kärlek just nu men man skulle kunna säga att jag fallit pladask för min snickare och faller mer för varje dag som går. Bloggen är ju ändå som ett fönster in i det jag kallar min verklighet och min verklighets väderrapport spår rosa moln så långt ögat kan se.

Lite morgonfilosoferingar såhär på morgonkvisten. Försöker fylla hjärnan med allt roligt jag har att se fram emot i veckan, mest för att sakna lite mindre. Veckan som kommer innehåller två polepass, en resa ner till Skåne, ett bröllop och ett kärt återseende med en gammal c-uppsatsvän. Dessutom får jag träffa min mysiga familj nere i Skåne och det uppskattar jag alltid. Nu ska kaffet drickas upp och morgonens bloggar läsas. Vi hörs lite senare!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...