Fyra

20130324-211539.jpg
Tittut i söndagskvällen! Vilken underbar men hektisk helg vi haft nere i Skåne. Fotojobb gånger två, plus fotokurs och så ett spex (teater/musikal) på det. Känns knappt som om jag hunnit träffa min familj men även de små stunderna betyder så mycket! Jag saknar dem redan!

Vi har precis landat på Bromma och väntar nu på att bagaget ska rulla in. Har kameran fylld med bilder att gå igenom när jag kommer hem men bjuder på fyra från instagram så länge. Imorgon väntar jobb och jag är riktigt pepp inför veckan. Hoppas ni haft en riktigt fin helg och att kvällen blir trevlig!

En galen resa till Paris

Jag vet inte ens var jag ska börja. Men här kommer någon form av sammanfattning av de senaste dygnet och varför det varit så tyst här. Vet inte om ni sett något på nyheterna men detta är något av det sjukaste jag varit med om!

Gårdagen började efter 6h sömn i en superskön säng. Vaknar till en underbar och lugn frukostbuffé och är supernöjd med min resa och glad över människorna jag träffat. Dags att åka hem till Sverige. Jag kommer ut till ett Paris som är så grått att man kan tro att bilderna jag tar är svartvita. Lyckas ta mig i taxi till Port Maillot där bussen till flygplatsen ska gå. Det snöar och kan liknas vid en vanlig februaridag i Stockholm. -3 grader och blötsnö som inte lägger sig.

Väntar på bussen bland affärer där jag inte skulle ha råd att handla ens på halva reapriset. Går sedan till busstoppet. Ett skjul med biljettluckor och lappar som talar om att alla flyg från Beauvais är inställda och därmed även bussarna. Det går alltså inte att ta sig till flygplatsen. Lite småpanik när jag inser att jag inte har en aning om vad jag ska göra, flygbolagen erbjuder inga hotell och ingen annan info än att vi kan få pengarna tillbaka. Toppen, vad ska jag med 500kr till? Råkar höra att damen bredvid mig är svensk och också ska till Stockholm så jag frågar henne vad hon ska göra. Hon har varit med om detta förr och säger att det går flyg från Bryssel och att tåget dit bara tar 1,5 timme. Jag bestämmer mig för att hänga på henne.

Ytterligare en tjej hänger på och jag har nu två nya vänner, Mikaela och Beata. Vi lyckas alla ringa pappa/sambo/man för att boka in oss på en flight från Bryssel till Arlanda som ska mellanlanda i Köpenhamn. Yes, nu ska vi komma hem! Vi kommer till tågstationen efter en kort tunnelbaneresa och får reda på att ALLA tåg är inställda och kommer vara det minst till imorgon. Sjukt tycker vi som svenskar, till och med pendeltågen i Sthlm hade gått i detta vädret. Vi bestämmer oss för att hyra en bil till Bryssel. Det ska ta 2h att köra och vi har nästan 9h tills flighten ska gå. Vi kämpar för att hitta en bil och får till slut en från Hertz (tänk om vi hade vetat mer då och ifall den dumma killen på bilfirman hade varit ärlig nig att varna oss!). På bilfirman träffar vi ett par från Peru som också ska till Bryssel och vi fem hyr en bil ihop. Vi lyckas knö in all packning och nu, nu ska vi äntligen få komma hem!

Vi ger oss ut i Paris med sikte på Bryssel i en bil utan vinterdäck med kartor som inte verkar stämma överens med verkligheten. Vi kollar tillslut GPSen i en av telefonerna och hittar rätt väg ut ur Paris. Mot A1 och Lille/Bryssel. Vi har trevligt och det är bra stämning och vi är alla så tacksamma för att vi hittat varandra.

Ut på motorvägen och vi förundras över hur en av filerna kan ha ett tjockt snötäcke och varför de inte plogar. Vi läser alla skyltar noggrant men det är fortfarande så bra vägbana att vi kan hålla vanlig hastighet.

Vi stannar på en bensinmack för lunch. Helt oorganiserad, galet kassasystem och otrevlig personal. Fortfarande är det ingen som varnar oss eller som säger något. När vi ska ut får vi putta lite på bilen då hjulen spinner så mycket i snön på parkeringen. Vi kör en bit till och sen börjar vi sakta ner. Helt plötsligt är trafiken tät och vi passerar lastbil efter lastbil som parkerat i de två yttersta filerna på motorvägen. När vi passerat ett par kilometer med tätt parkerade lastbilar tar även filen med personbilar stopp. Vi hittar trafikradiokanalen på 107.7 och försöker förstå de franska nyheterna. Tres tres complice är det vi får ut. Och att vägen vi kör på är avstängd. Och att kön just nu är 4 mil lång, varav vi passerat endast några km. Här sitter vi i en halvtimme innan vi får rulla en km. Vi väntar sedan en timme innan vi rör oss 400m. Detta fortsätter och vi rör oss totalt 4km på 6 timmar. Det blir mörkt och vi förstår att vi kommer missa vår flight i Bryssel. Vi börjar också på allvar bli rädda för att vi måste spendera natten i bilen. I den hastighet vi rört oss de senaste 6 timmarna skulle vi va på flygplatsen om 4 dygn.

Vi börjar stänga av mobiler för att spara ström och turas om att ladda några procent i Mikaels laptop. Radion har engelska trafiknyheter en gång i timmen men säger bara samma sak hela tiden “verrrrry verrrrry difficullllt” och “closed” efter ett tiotal olika vägnummer. Inget om en lösning, inget om vad som kommer hända. Vid 9 tiden (efter 9h i bilen) släpper äntligen vår kö och vi passerar 6,5mil med tätt parkerade lastbilar i de två yttersta filerna. Jag har aldrig sett något liknade, den sjukaste synen någonsin. Efter ett tag kommer vi fram till en avfart där polisen spärrat av vägen och tvingar upp bilarna till en bensinmack. Man får inte längre åka mot Bryssel/Lille utan måste vända tillbaka till Paris. Vi köper mat på macken och dricker vars en kaffe innan vi puttar loss bilen från snön på parkeringen och försöker hitta vägen tillbaka till Paris. Det är kolsvart ute och inte en bil så långt ögat kan se. Vägen är helt täckt med snö och det är åker på båda sidorna, det börjar bli svårt att se vad som är väg och vad som är något annat. Efter en timme hittar vi tillbaka till en påfart till motorvägen tillbaka till Paris. Spärrad och stängd. Säkerhetspersonalen jag pratar med säger att det är omöjligt att åka men på något sätt lyckas bilen bli släppt genom spärren och vi är äntligen äntligen på motorvägen igen. Här är det inte en enda bil men ordentligt med snö och på vänster sida passerar vi igen den evighetslånga kön med parkerade lastbilar. Vi bestämmer oss för att köra direkt till närmsta flygplats och hitta ett hotell där.

Vi lämnar paret från Peru på terminalen och lyckas sedan få det sista hotellrummet på hela flygplatsen (vi kollade 4 olika, alla fulla). Vi dricker vin/äter micromat som aldrig smakat så gott förr. Vi gråter nästan av lycka över att inte behöva spendera natten i bilen på vägen. En obeskrivlig lättnad! Vi kryper sen ner alla tre i den breda dubbelsängar i hotellrummet, det eller golvet och då är ju sängen att föredra.

Efter 6h sömn vaknar vi till strålande solsken och en klarblå himmel, nästan som att vädergudarna hånar oss. Men hoppet om att få komma hem återvänder, nu måste ju ändå planen lyfta. Vi ger oss av till flygplatsen och lämnar hyrbilen. Alla tre med vars en flight, incheckade med boardingkortet i handen.

Vi äter frukost på Starbucks, byter mail- och facebookadresser :) Nya vänner, vänner som utan tvekan räddat livet på varandra. Planet var två timmar sent, men det gör inget. Jag sitter INTE i en kall bil fast på motorvägen, det är det enda som betyder något just nu. Efter 12h i den bilen kommer jag vara tacksam för varenda liten millimeter av mitt liv.

Nu är jag äntligen äntligen hemma i min lägenhet, med min säng, min dator, med badrum och el och värme och trygghet. Om någon timme kommer också världens mest underbara sambo hem, som jag saknat honom

Packning pågår

Här packas det för fullt. Kläder för en vecka och julklappar till alla snälla. Till tonerna av julmusik såklart. Helt galet att vi åker redan imorgon. Var tog december vägen och hur sjutton kan det redan vara jul? Inte för att det gör något, jag längtar till imorgon och det ska bli härligt att träffa min familj igen. Och jag gillar verkligen våra julbakstraditioner och på lördag är det dags. Nu blir det en kopp chailatte och fortsatt packande. Vi hörs lite senare!

Tufftuff tåget

Då har vi klarat av ett tågbyte i Norrköping och rullar nu vidare mot Skåne och en helg hemma hos föräldrarna. Imorgon ska vi fira min födelsedag med familj och släkt. Har inte gjort det sen jag flyttade hemifrån men det är ju lite mysigt och 25 är ju ändå lite speciellt. På kvällen kommer dessutom min äldsta barndomsvän och hans familj över på en drink på kvällen, något jag verkligen ser fram emot. På söndag har jag en inbokad barn/familjefotografering vilket jag verkligen längtar efter. Håll tummarna för att det blir fint väder!

20120928-203027.jpg

Nu ska jag fortsätta med mitt idéskissande i anteckningsboken. Trevlig fredagskväll på er!

Hej kalla Sverige

För så kändes det när man steg av planet igårkväll. Från 34 grader i Spanien till 8 grader i Skavsta. Brrr! Men när vi gick en kort promenad för att köpa lite mat senare på kvällen var det ändå skönt, även om det var betydligt kallare än när vi åkte. Friskheten i luften piggar verkligen upp och jag njuter av att få burra in mig i en stor varm halsduk. Tänkte att jag skulle bjuda på några bilder från resan och började rota i “min lilla skräpkamera” dvs min Canon Powershot G12 som jag använder till “allt annat”-bilder när jag jobbar med min systemkamera. Hittade då inte speciellt många roliga bilder och mest bilder från flygplatsen och flygplanen men det är inte så konstigt egentligen. Vi jobbade som tokar när vi va där inne så något direkt fokus på semesterbilder fanns det inte.

Nu är vi iallafall hemma igen och hyfsat tillbaka i rutinerna. Imorgon bitti åker jag tillbaka till Stockholm för att äntligen få köra ett ordentligt pass Pole Dance igen. Som jag längtat! Träningen överlag behöver verkligen bli bättre så det får bli ett av höstens projekt. Jag älskar ju att träna. Jag måste bara vara oftare i Stockhom där jag har alla träningskort. Men det kommer nog lösa sig inom kort. Mer om det senare. Nu ska vi ut på ett par ärenden och sen mysa ner oss med en film. Det går fortfarande på halvfart här hemma så imorgon får vi starta ordentligt så vi kommer igång!

 

Jobbdags

Då kör vi! Det är idag det gäller. Kameran är laddad, mineskortet tömt, laptopen uppstäld och redo att behandla bilderna. Idag ska det fotas. Turneringen satte igång för en timme sedan så det är snart dags att börja smyga mellan raderna av datorer och fånga spelarna på en bild eller två. Just nu är det inte så mycket att visa i bild form. Betong golv, betongpelare och ett bord med en dator, så ser det ut där jag sitter nu. Lite som den här bilden där ljuskillen programmerade allt scenljus igår, fast det är lite fler bord här bakom scenen.

Ska föröska kika in här igen lite senare idag. Trevlig lördag!

Första dagen i Valencia

Först nu har jag fått tag i internet som fungerar. Det här med WiFi och bra internet gratis verkar inte vara något de jobbar med i Spanien. Nu har jag tjuvat åt mig en dator mitt i turneringsområdet och har därför inga bildbehandlingsprogram. Så jag bjuder på universums tråkigaste oredigerade kompaktkamerabild.

Flygresan ner gick bra även om herrn bredvid mig va rätt nervös, det var ju trots allt hans första flygning. Väl framme i Alicante skulle vi hämta ut en väska åt en vän och sedan hitta vår hyrbil och köra 1,5 timme till Valencia och hotellet. En och en halv timme blir lätt tre när man inte har GPS utan ska va lika cool som mamma och skriva ut instruktioner (utan karta) på hur man ska köra och sen lite lätt följa dem. Jag kan nu konstatera att jag är inte i närheten av lika cool som min mamma och jag kommer aldrig kunna leva utan en GPS. Det fik bli att snällt slå på datatrafiken på mobilen och köra GPSen där efter att vi irrat runt på de spanska gatorna i över 30 minuter utan att ha en aning om var vi var. Telefonräknignen kommer väll bli därefter men det var nog ändå den billigaste lösningen på  problemet just då.

Hotellet är jätte fint. Spanjorer verkar dock inte tro på varken mjuka bäddmadrasser eller täcken, men det gick bra ändå, är man tillräckligt trött somnar man ju till slut. Super god frukost där jag och min älsking är så lika. Vi börjar båda två lite seriöst med buffén och sen slutar det med att vi båda två sitter och käkar croisanter med nutella tills det står ut genom öronen på oss. Efter frukosten bar det av till mässan där vi som vanligt smällde upp en studio och lite andra småpillssnickararbeten.

På mässan träffade jag också massa bekanta ansikten. Kära återseenden av otroligt inspirerade människor. Idag hölls nämligen en stor eSports kongress här i Valencia med många tunga namn, otroligt intressant att lyssna på och jag hade dessutom förmånen att få käka lunch med några av dem och snacka företagande, framtidsdrömmar och visioner. Så jäkla peppande och inspirerade att jag är beredd att bygga en egen raket och åka till månen. Nu på kvällen har det ätits god middag och letats synk-kablar till blixtarna jag kommer använda i fotostudion imorgon. Imorgon blir det foto, foto, foto och mer foto. Och så kanske en liten sväng till stranden och bada, i alla fall till poolen. Man kan ju inte åka till Spanien utan att bada!

Stresspackning

Stresspackning inklusive stresstvätt och stresstork pågår. Jag är verkligen inte gjord för sån här sistaminuten-packning. Jag måste liksom lägga upp alla saker jag ska ha med mig snyggt på rad och fundera över om jag kommit ihåg allt och sen först efter det kan jag börja packa ner sakerna i väskan. Ett system som det egentligen inte riktigt finns tid till just nu. Och så sitter jag här och bloggar också, när jag är superstresad. Bra Helena, Bra!

Mer packning nu så hörs vi lite senare när vi är på gång till flygplatsen eller så.

See you in Valencia

Äntligen är biljetterna bokade och allt är klart. På torsdag åker jag och min fina till Spanien. Valencia närmare bestämt. Av bilderna att döma kan man ju tro att vi ska ligga och lata oss på stranden och äta romantiska middagar i solnedgången, men nej, riktigt så blir det inte. Vi ska dit och jobba i fyra dagar, jag som fotograf och han som “bygg hjälp” när de ordnar den första upplagan av DreamHack utanför Sverige. För er som inte riktigt hänger med på min nördigare sida så ska jag fota ungefär det som syns i YouTube-klippet nedan (film som jag, tillsammans med mina fotografer, filmade i somras) och som duktiga Måns klippt ihop. Knasigt att åka till ett semesterland och jobba kanske, men om man vänder på det. Att gå ut och ta 30 minuters paus i jobbet i ett soligt 30-gradigt Valencia eller att pausa i ett 13 grader varmt regnigt Stockholm? Valet är inte jätte svårt!

Fikadags

Nu är jag framme i Lund och pappa var snäll och hämtade mig på stationen. Resten av resan var mycket bättre och jag sov nästan hela vägen ner så numer jag ju iallafall utvilad. Nu är det dags att hämta upp lillasyster på hennes jobb och sen ska vi fika på ett fik i stan alla tre, mys. Blir lite sisådär med bilderna i bloggen nu i helgen då jag inte har min skrotlaptop med mig och ingen här hemma har photoshop, men jag löser det på någon vänster och om inte annat blir det en bildbomb eller två på måndag.

Passade på att uppdatera framsidan på min kalender igårkväll när jag ändå satt och pysslade. Bilderna är från när jag och Tobias var på Zoo i Danmark i somras. Hur ser era kalendrar ut?

Mot Danmark, eller var det Skåne?

Det är en smått irriterad Nena som säger godmorgon från tåget mot Skåne idag. Äckelfullt på tunnelbanan och fick hoppa över två tåg för att de var för fulla för att ens komma på. Detta följt av en otrevlig gubbe som knuffades på stationen och en så varm tågkupe att man bokstavligt talat kunde bränna sig på elementet bäddar inte för den bästa starten på dagen. Inte direkt som igår morse när bilderna nedan togs. Då var det lugnt och fint. Idag är nog förövrigt första dan på flera månader som jag går upp när det är mörkt ute, hösttecken om något!

Nu jobbar jag, efter en timmes sömn på tåget, med att få upp humöret igen. Värmen är faktiskt mer okej nu och jag tror jag ska ta ett besök i bistron om en stund. Magen säger att en liten drickyoggi inte var tillräckligt till frukost. IPaden är med, har letat upp några nya småspel till mobilen och boken ligger i handväskan bredvid mig så jag ska nog kunna få ytterligare tre timmar att gå.

Fredag är det ju i alla fall, vad har ni för planer för dagen?

Morgonfilosoferingar från tåget

God morgon från tåget. Nu är jag på väg hem till Stockholm igen. Det där med “hem” börjar bli lite luddigt måste jag erkänna. Som det är nu spenderar jag betydligt mer tid hemma hos Tobias i Eskilstuna än hemma i min lägenhet i Stockholm. Jag ser fortfarande mig själv som Stockholmare och det är i den staden jag trivs bäst. Men jag älskar ju min fina snickare och som det ser ut nu bor han ju en timmes tågresa bort. Vi pratar nästan varje dag om olika lösningar men det enda jag vet är att vi vill vara vars en del av vi och på ett eller annat kommer vi lösa det.

20120829-094624.jpg

På tal om han den där favoritsnickarn så saknar jag honom redan något helt otroligt. Vi har kommit fram till att två dagar ifrån varandra kan vi jobba med, men nästan en vecka känns betydligt tyngre. Mycket tjat om kärlek just nu men man skulle kunna säga att jag fallit pladask för min snickare och faller mer för varje dag som går. Bloggen är ju ändå som ett fönster in i det jag kallar min verklighet och min verklighets väderrapport spår rosa moln så långt ögat kan se.

Lite morgonfilosoferingar såhär på morgonkvisten. Försöker fylla hjärnan med allt roligt jag har att se fram emot i veckan, mest för att sakna lite mindre. Veckan som kommer innehåller två polepass, en resa ner till Skåne, ett bröllop och ett kärt återseende med en gammal c-uppsatsvän. Dessutom får jag träffa min mysiga familj nere i Skåne och det uppskattar jag alltid. Nu ska kaffet drickas upp och morgonens bloggar läsas. Vi hörs lite senare!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...